En brandfilt är ofta en enkel och snabb åtgärd vid en mindre brand, men måste företag ha brandfilt enligt lag? Det korta svaret är nej, inte som ett generellt krav för alla verksamheter. Det avgörande är i stället vilka brandrisker som finns i lokalen, hur verksamheten bedrivs och vilka åtgärder som krävs för att människor ska kunna sätta sig i säkerhet och en begynnande brand ska kunna hanteras.
För en verksamhetsansvarig handlar frågan därför mindre om att köpa en specifik produkt och mer om att kunna visa att brandskyddet är genomtänkt, anpassat och kontrollerat. En brandfilt kan vara helt rätt på en plats och ge begränsad nytta på en annan.
Måste företag ha brandfilt enligt lag?
Det finns inget generellt lagkrav som säger att varje företag måste ha en brandfilt. Däremot har den som äger en byggnad eller bedriver verksamhet ett ansvar att förebygga brand och begränsa skador om brand ändå uppstår. Brandskyddet ska anpassas till verksamhetens risker, lokalens utformning och de personer som vistas där.
Detta ansvar innebär i praktiken att företaget behöver arbeta systematiskt med sitt brandskydd. Risker ska identifieras, åtgärder ska beslutas och kontroller ska dokumenteras. Om riskbedömningen visar att små bränder kan uppstå och att en brandfilt är en lämplig första åtgärd, bör den finnas på plats.
I vissa lokaler kan krav också följa av byggnadens brandskyddsdokumentation, hyresavtal, försäkringsvillkor eller interna krav från fastighetsägare och koncern. Därför är det klokt att kontrollera helheten innan man drar slutsatsen att en brandfilt inte behövs.
När är brandfilt en lämplig åtgärd?
Brandfilten är främst avsedd för att kväva mindre bränder genom att stänga ute syret. Den fungerar bäst när branden är begränsad och personen som ingriper kan göra det utan att utsätta sig för risk. Den är ett komplement till andra skyddsåtgärder, inte en ersättning för släckare, larm, utrymningsvägar eller utbildning.
Den är särskilt relevant där det finns risk för mindre bränder i samband med matlagning, uppvärmning eller hantering av textilier. Exempel är personalkök, caféer, mindre restaurangkök, utbildningskök, fritidsverksamheter och omsorgsverksamheter. I sådana miljöer kan en brandfilt vara snabb att använda, förutsatt att personalen vet när den ska användas och när man ska lämna lokalen i stället.
I ett vanligt kontor utan kök, annat än ett enklare pentry, kan en brandfilt vara en rimlig komplettering men sällan den viktigaste åtgärden. Där har tydliga utrymningsvägar, fungerande brandsläckare, detektorer där sådana krävs och regelbundna kontroller ofta större betydelse.
I verksamheter med större kök, fritöser, stekbord eller annan professionell matlagning krävs en mer noggrann bedömning. Fett- och oljebränder kan utvecklas snabbt, och fel metod kan förvärra situationen. Där kan särskilda släckare för matfett och matolja, anpassad ventilation samt i vissa fall fasta släcksystem vara mer relevanta än en brandfilt. Personalens säkerhet ska alltid gå före ambitionen att släcka själv.
Riskbedömningen ska styra, inte en standardlista
Det är frestande att använda samma utrustningslista i alla lokaler. Det förenklar inköp, men kan skapa luckor i skyddet eller leda till utrustning som ingen faktiskt behöver. Ett effektivt brandskydd börjar med verksamheten och de verkliga förutsättningarna i lokalen.
Bedöm bland annat vilka antändningskällor som finns, vilket brännbart material som hanteras och om det förekommer öppna lågor, matlagning, laddning av batterier eller arbete med värmealstrande utrustning. Se också på vilka som vistas i byggnaden. Besökare, barn, äldre personer och personer med begränsad lokalkännedom kan påverka kraven på både förebyggande åtgärder och utrymningsorganisation.
Fråga även vad som händer om en brand startar. Kan den upptäckas tidigt? Finns det en säker väg ut? Har personalen rimlig möjlighet att hantera en mycket liten brand, eller bör rutinen vara att larma och utrymma direkt? En brandfilt är relevant först när den passar in i den kedjan.
Placering och tillgänglighet avgör om brandfilten hjälper
En brandfilt som ligger längst in i ett städskåp ger liten nytta. Den ska vara synlig, lätt att nå och placerad så att användaren inte behöver passera branden för att komma åt den. I ett pentry betyder det ofta att den placeras nära utgången, men inte precis ovanför en möjlig brandkälla.
Placeringen behöver också vara tydligt markerad. Den som arbetar tillfälligt i lokalen eller besöker den ofta ska snabbt kunna förstå var utrustningen finns. Kontrollera dessutom att filten inte täcks av möbler, anslag eller förvaring när lokalen förändras över tid.
Brandfilten ska vara hel, lätt att ta ut ur sitt fodral och lämplig för avsedd användning. Följ produktens anvisningar för kontroll och byte. Vid skada, efter användning eller om utrustningen inte längre uppfyller verksamhetens behov ska den ersättas.
En brandfilt kräver enkla men tydliga rutiner
Att montera utrustning är bara en del av arbetet. Personal behöver känna till att en brandfilt är avsedd för en liten och begränsad brand, och att den aldrig ska användas om situationen känns osäker. Är röken tät, branden större än en liten början till brand eller är vägen ut hotad, är rätt beslut att varna andra, larma och utrymma.
Rutinen bör vara enkel: rädda den som är i fara om det kan göras säkert, larma, släck endast om branden är liten och utrym därefter. I en verksamhet med flera medarbetare behöver ansvar och samlingsplats också vara tydliga. Utbildning i brandskydd gör det lättare att fatta rätt beslut under stress, även för den som aldrig tidigare har använt en brandfilt.
Dokumentera att utrustningen finns, var den är placerad, vem som ansvarar för kontroll och när kontrollen genomfördes. Det gör att brandfilten blir en del av det systematiska brandskyddsarbetet i stället för en bortglömd produkt på väggen.
Vanliga missbedömningar i företagets brandskydd
En vanlig missbedömning är att brandfilten betraktas som en universallösning. Den är inte rätt verktyg för alla brandförlopp, och den ersätter inte rätt typ av handbrandsläckare. En annan är att man utgår från att personal automatiskt vet hur utrustningen fungerar. Under en stressig situation kan även en enkel produkt vara svår att använda om den aldrig har visats eller övats.
Det är också vanligt att verksamheter fokuserar på inköp men missar uppföljningen. Lokaler byggs om, kök flyttas, nya maskiner installeras och personal byts ut. Då behöver riskbedömning, skyltning, utbildning och dokumentation uppdateras. Ett brandskydd som var rimligt för två år sedan är inte automatiskt rätt i dag.
För fastighetsägare och förvaltare blir ansvarsfördelningen särskilt viktig. Fastighetsägaren ansvarar normalt för byggnadens brandskydd och verksamheten för de risker som uppstår i den egna driften. Gränsen kan se olika ut beroende på avtal och lokal. När ansvar, kontrollintervall och åtgärder dokumenteras minskar risken att båda parter tror att den andra har hanterat frågan.
Gör brandfilten till en del av ett fungerande SBA
Systematiskt brandskyddsarbete, SBA, skapar struktur kring de frågor som annars lätt hamnar mellan inköp, drift och arbetsmiljöansvar. En brandfilt kan då föras in i kontrollplanen tillsammans med släckare, skyltar, utrymningsvägar, branddörrar och utbildningsinsatser.
Det viktiga är inte att dokumentationen blir omfattande. Den ska vara användbar. En ansvarig person ska kunna se vilken utrustning som finns, när den kontrollerades, vilka brister som noterats och vem som ska åtgärda dem. Digital hantering kan förenkla detta när flera lokaler, hyresgäster eller ansvariga är inblandade.
Om ni är osäkra på om brandfilt behövs, börja inte med produkten. Börja med riskerna i just er verksamhet. När åtgärden är rätt vald, rätt placerad och en del av era rutiner blir brandskyddet både enklare att förvalta och bättre rustat när det verkligen behövs.
